Förr i tiden brukade jag alltid göra en summering av de gångna året på nyårsafton. Något som jag inte tror jag gjort på ett tag, sen å andra sidan är vi fortfarande i en pandemi. Så hur mycket kan det egentligen finnas att summera.

 

Jag flyttade från Helsingborg och in till mitt hus i början av januari 2021, det har snart gått ett år och jag kan fortfarande inte fatta hur snabbt tiden springer förbi. Det är sjukt läskigt och det har jag sagt många gånger förut.

 

Med flytten kom renovering, något jag aldrig gjort förut. Jag har satt upp hyllor på väggen, det är i princip de enda jag gjort när det kommit till att använda verktyg i hemmet. Jag har ju alltid bott i hyresrätter så jag har inte sett någon större mening i att göra ett hem när det ändå inte är mitt. Men med huset kom helt andra förutsättningar. Jag kan göra precis vad jag vill. För det är jag som bestämmer.  På bara några få månader hade jag fått ett sovrum, ett gästrum och en betydligt behagligare hall på ovanvåningen. Jag imponeras över hur bra allting gick trots att jag inte alltid hade rätt verktyg eller framför allt att jag aldrig gjort de förut och ändå klarade jag de så bra på egen hand.

 

Under våren sjukskrev jag mig för att jag under en längre tid lagt alldeles för mycket energi på något som uppenbarligen bara jag tyckte var viktigt. Jag gick i motvind tills jag krashade. Jag kunde inte jobba utan att skriva ner vad jag gjort, annars kom jag inte ihåg de. Jag bröt ihop och grät för ingenting, jag tappade minnet och jag hade nog inte riktigt insett hur dåligt de var då, om det inte varit för att det faktiskt finns personer som bryr sig och ser mig. Läkaren jag hamnade hos var dock värdelös. Han ansåg att jag som kvinna borde le mer, jag hade ju trots allt hus, bil, jobb och jag var vacker. Nej jag gick inte tillbaka dit efter de orden. Jag vilade upp mig och kände att därefter fanns det inte mycket mer jag själv kunde lösa. Har jag större problem krävs de någon som förstår de där med huvudet bättre än någon som äcklar sig. Så jag gick tillbaka till jobbet, med inställning att jag lämnar snart. För om du inte mår bra i den situation du är i, så har du valet att lämna. Och det gjorde jag och de är fan de bästa beslut jag gjort 2021. Säga upp mig.

 

Sommaren innebar en del timmar i solen vid min pool som jag införskaffade mig. Jag köpte den för att jag ville ha den i fall jag skulle vilja bada. Jag har varit en badkruka i många år så jag trodde inte jag skulle bada, men de blev ju flertalet dopp. Till och med ett nattbad en kväll när en kompis kom förbi och ville bada. Semesterveckorna innebar regn och dåligt väder, precis som de alltid är på min semester. Så typiskt.

 

Efter semestern tog jag nya tag. Jag började på mitt nya jobb där jag verkligen trivs. Magkänslan sa redan på intervjun att detta var rätt för mig och sen dess har det bara gått upp för. Jag har riktigt bra kollegor, en arbetsplats med värderingar som matchar mina. Min chef gav mig en chans, jag visade att jag var rätt och inom 1,5 månad hade min tidsbestämda anställning gått över till tillsvidare. Så nöjda var dem. Dem ser mig. Och det känns så bra och ovant. De är så en arbetsgivare, chef ska vara. Sist de skedde bodde jag i Sundsvall och jobbade som bredbandssupport, min chef såg mig och jag fick chansen att bli teamledare. De bästa jobb jag haft. Detta kommer nog på andra plats. Än så länge.

 

Under hösten har det inte hänt speciellt mycket annat än att komma in i de nya jobbet, lära känna mina nya kollegor. Umgås lite smått med vänner. Vi är trots allt i en pandemi så jag är rätt ofta ensam. Ensam är stark säger dem, ja jag vet inte riktigt vem "dem" är. Jag håller dock inte med. Jag har varit singel och ensam i drygt sju år nu. Jag känner mig oftast inte stark. Ibland vill jag bara att någon kramar om mig när jag mår dåligt. Jag vill ha någon att komma hem till och berätta om min dag, bra eller dålig. Jag vill känna en trygghet i en annan person igen. Samtidigt är jag så jävla rädd för att riva den muren. 

 

Vintern kom snabbt och de blev ett ordentligt lager med snö i början av december. I några dagar hade de kommit flera decimeter på min tomt. Ovanligt med så mycket snö i Skåne, även ovanligt att vi tydligen hade mer snö än i Sundsvall hehe. Snön försvann och jag var lite rädd att julafton skulle vara en grå och trist dag, men ack. Vi hade sån tur. De är nog den vitaste julen i Skåne på många många år. Så himla mysigt. Firade hemma hos mamma och pappa , alla syskon med familjer var hemma och de var så mysigt. Nu börjar julen verkligen bli för barnen igen, menar syskonbarnen växer upp så fort. Under julhelgen hade jag smålandsgäster hos mig, yngsta syrran o hennes sambo bodde i mitt gästrum. Blev lite sällskapsspel och bara umgås. Tänk vad åldersskillnaden mellan oss minskar för varje år som går, snart är de hon som är min storasyster haha.

 

Detta året har varit annorlunda. Jag har verkligen växt som person och ser mig själv med helt andra ögon. Jag känner helt plötsligt att det är okej att erkänna att jag är bra som jag är. Tidigare har jag inte tillåtit mig själv att vara sådan, men jag tror det är precis de jag behöver. Peppa mig själv. Vara den bästa versionen av mig själv. 

 

2022 - Jag fortsätter fokusera på mig själv och vem vet, kanske jag vågar riva muren och låta någon komma in i mitt hjärta igen.